Dundermarknaden och dess kommitté blev 1989 en egen sektion som utöver "Dunder" arrangerade stordanser på Hembygdsgården, men även stordanser med Sveriges bästa dansband under vintern i samarbete med Folkets husföreningen. Även vid IFK Strömsunds 80-, 90- samt 100-årsfirande var Dunderkommittén behjälplig. 

Dundermarknaden växte samtidigt som många marknader fick det svårt. Förklaringen måste vara att folket i bygden tog Dundermarknaden till sitt hjärta. 

I begynnelsen stod biljettförsäljarna med en väska på magen men allt eftersom marknaden växte så byggdes kurer för insläppen. Scenen byggdes från början av byggställningar vilka krävde ett enormt arbete. Taket på scenen bestod av presenningar som läckte regnvatten så elkablarna badade i vatten. Risken för kortslutning var stor. I takt med att artisternas krav och säkerhetskraven höjdes så tog Barbro Ericsson initiativet till att en arbetsgrupp bildades med representanter från Strömsunds köpmannaförening, IFK Strömsund och Hembygdsföreningen. En ny scen skulle byggas. Skogsbolagen skänkte timmer till hela byggnaden. Det räckte även till det sanitära, elektriska samt till plåttak. 1988 stod den nya fina scenen klar. Den blev till och med så bra att Orsa folkets park byggde en likadan.

Eftersom publiktillströmningen ökade blev det så småningom ohållbart att hålla discon i den lilla sexkantslogen på marknadsområdet. Discotält inhyrdes till stora kostnader, men i dessa blev det fuktigt och varmt och det rann vatten efter väggarna. Beslutet togs att bygga en danspaviljong. Melker Kjellgren ordnade ritningar och så småningom drog han och Barbro Ericsson igång bygget. Men för att kunna bygga den på plats där stadsarkitekten sagt, måste ett härbre flyttas. Då ställde Strömsunds åkare upp och flyttade byggnaden för att ge plats till Europas största rotundra (dansbana). Till stor hjälp med byggnationen var Kjell Wiik som organiserade arbetet och tidsplanen så att dansbanan skulle stå klar till Dundermarknaden. Arbetet med att hinna få paviljongen färdig var nervöst. Det krävdes många frivilliga till bygget och natten innan marknaden lackades golvet för sista gången. 1993 stod den klar att användas och med stor pompa och ståt dansade Radio Jämtlands dåvarande reporter första dansen till tonerna av Jannez orkester. 

Nästa projekt blev större elkapacitet till marknadsområdet. Samma kväll som ovan, då Jannez spelade började elen att spela arrangörerna ett spratt och kvällen efter började med en massa elavbrott innan elskåpet började brinna. Tack vara den lugne elektrikern Tim Honn så kom ingen till skada. Elmatningen till området var för liten och nätet  överbelastades helt enkelt. Tack vara insatser från dåvarande Graninge energi och Strömsunds kommun, så fanns ny ström framdragen med mycket större kapacitet inför Dundermarknaden 1994.

Kravallstaket var en annan investering. Från början fanns inga staket då det ansågs att något sådant inte behövdes i Strömsund. Från början var scenen en liten låg plattform som inte alls höll måtten. Det behövdes endast ett steg så var man uppe på scenen. När Lena Philipsson gästade Dundermarknaden så kom 2 000 personer och att hålla undan folkmassan var ingen lätt uppgift. För att klara trycket från publiken stod två ordningsvakter med ett platsband mellan sig som fick fungera som kravallstaket. Publiken var formligen i extas men ingen rörde plastbandet. Därefter hyrdes kravallstaket in från polisen, innan det slutligen byggdes ett. Så numera är Dundermarknaden ägare till ett eget kravallstaket. 

Vidare har det vid olika tidpunkter inköpts staket för att inrama området och även en toalettbarack har färdigställts. 

1991 ansåg Louise Hoffsten att Dundermarkanden var den bästa folkparksarrangör i Sverige. 1995 fick Barbro Ericsson motta utmärkelsen "Årets folkparksprofil" för att tillsammans med Leif Kristoffersson, Melker Kjellgren, Håkan Sandberg, Rune Olofsson och Jörgen Olofsson gjort Dundermarknaden till länets största marknad. Priset var en staty av Charlie Rivel. 1999 nominerades Dundermarknaden till "Årets spektakel", en yra som Storsjöyran arrangerade. Dock vann Strömsundsmarknaden inte priset.

En marknad utan en knallemarknad och ett tivoli är ingen riktig marknad. Dundermarknaden har haft ett 90-tal knallar på plats genom åren och trevliga tivolin har avlöst varandra. Framförallt tack vare Rune Olofsson och Håkan Sandberg som gjort ett jättearbete för att alltid ha ett variationsrikt utbud för att roa marknadsbesökarna. 

Genom åren har många hundra personer hjälpt till med allt från att gå vakt, sälja korv, bygga stängsel till att bära instrument och högtalare. Utan alla dessa så hade ingen marknad gått att genomföra. 

Under många år ordnades Flatastaffeten på Dundermarknaden sista dag. Den bestod av fyra grenar: löpning, cykling, paddling och simning. Deltagande lag var som mest 23 stycken , men intresset dalade och 1996 upphörde arrangemanget. 

Torsdag: Fotbollsmatch mot Stoke City på Strömsvallen sedan dans och disco med Roland Cedermark som artist.

Fredag: Hasse Stöland gjorde rekordförsök att köra skoter på vatten. Dans och disco på kvällen

Lördag: Superstartävling med bl a Ingemar Johansson, StavIsak m fl. Artist på kvällen var Alf Robertsson. 

Söndag: Familjeunderhållning

Inlösta: 3 100 stycken på 3 dagar

Inlösta: Nya rekord sattes både torsdag med 600 inlösta och lördag med 2 800 stycken, ett rekord som skulle stå sig länge. Även totalrekordet slogs med 4 800 under hela helgen.

Inlösta: Inget publikrekord detta år.

En kväll träffade gamla dunderarrangörer för att prata minnen. De flesta hade mer än 15 år som dunderarrangör med sig i bagaget. Det var en oerhört trevlig upplevelse att gå igenom gamla foton, affischer och tidningsurklipp. Bara upplevelsen av alla kläder som passerat revy under åren var fantastisk! Att tillsammans minnas vad vi gjort under en stor del av våra vuxna liv och att en stor inkomstkälla för vår idrottsförening, kändes stort. Alla byggnationer och specialuppdrag, alla märkliga önskemål från artister genom åren, alla som tacksamt ställt upp och hjälp till med allt marknadsarbete, alla publikrekord som slagits och att marknaden blev den stora hemvändarhelgen för alla gamla Strömsundare, ja alla minnen stöttes och blöttes. Sammanfattningsvis konstaterade vi att orken och lusten att fortsätta med Dundermarknadsarbetet år efter år kom från den fantastiska publik som följt marknaden i alla år. Kamratskapen som växte fram bland dunderkommittéfolket blev antagligen också en nyckel till den framgång som Dundermarknaden genererat. Minnen av att onda ord sagt mellan oss arrangörer trots att det ibland kanske vore befogat då läget varit riktigt problematiskt, finns inte. En klapp på axeln och stöttning är det som finns kvar i minnenas kavalkad. Avslutningsvis vill vi gamla dunderrävar säga till de nya: Lycka till! Vi syns på Dunder!

//Jörgen Olofsson

Tweeta